POETRY & SPIRIT

Jom Kippur

Det finns texter vi läser på Jom Kippur som är mycket kraftfulla. För vissa är de kraftfulla eftersom deras innebörd kan förstås. För andra är det nog att traditionen har valt dem för denna speciella dag. För andra kan det till och med vara så att melodin enbart är tillräckligt för att skapa en stämning som passar denna dag.

En av de texter som upprepas flera gånger på Jom Kippur fungerar på alla dessa tre nivåer. Men ändå är det inte en enkel text att förstå och jag vill ta lite tid för att närmare undersöka den.

Orden är bekanta, även om jag känner till åtminstone två olika melodier för dem. Adonai adonai el rahum v’hanun Erech apayim v’rav Hesed ve’emet notzer Hesed la’alafim nosei avon vafesha v’chatta’ah v’nakeh.

Herren, Herren, en G-d full av nåd och barmhärtighet, tålmodig, generös i kärlek och sanning, visar kärlek till tusentals, förlåtande synd, fel och misslyckande, som benådar.

Texten har en lång och extraordinär historia. Den förekommer först i Bibeln i andra

Moseboken. Efter att Israels barn har tillbett guldkalven och G-d har hotat att överge dem, ber Moses till G-d. Han ber G-d att visa honom sina egenskaper så att Moses kan få en bättre uppfattning om hur man leder detta besvärliga folk. G-ds svar är att passera för Moses och uttala en version av de ord som vi läser i dag, som blivit kända i senare tradition som G-ds tretton egenskaper. Senare i Bibeln, när G-d återigen är arg på folket argumenterar Moses med G-d för att rädda dem. När alla andra argument misslyckas citerar han tillbaka till G-d en version av dessa ord, som för att säga: “Du har sagt att Du är barmhärtig och tålmodig – här är din chans att bevisa det!” Och G-d håller med!

Texten blev så viktig att den är citerad många gånger i Bibeln, av profeterna och i psalmerna. Om du håller utkik efter den kan du höra en version i profeten Jonahs bok som vi läser på Jom Kippur eftermiddag, fast Jonah verkar vara arg på G-d för att han är alltför barmhärtig och tålmodig – och utvidgar dessa egenskaper till Israels fiender Nineviterna. Vad som är särskilt anmärkningsvärt är att varje gång som de citeras, är olika fraser utelämnade eller ändrade. Var och en av profeterna och psalmisterna anpassade texten för att passa deras särskilda budskap. Så det är ingen överraskning att rabbinerna gjorde samma sak med den version vi läser.

Den ursprungliga texten i andra Mosebok kapitel 34 säger att G-d kommer att “lyfta upp”, det vill säga, ta bort, tre typer av synder, men det fortsätter “v’nakei lo yenakei”, G-d kommer inte att förklara alla oskyldiga. Det verkar antyda att först måste vi erkänna att vi har gjort fel och omvända oss och försöka förändra oss själva. Om vi inte gör det, då måste vi betala straffet för vad vi har gjort. Men när rabbinerna valde denna text, skar de bort de två sista orden, och gav den därmed motsatt betydelse till den i Bibeln. I stället för v’nakei lo yenakei kommer G-d inte att hålla skyldiga människor utan skuld, de stannade vid det första ordet v’nakei, vilket tyder på att G-d håller alla oskyldiga. De gjorde G-d ännu trevligare. Ett extra exempel på rabbinsk “chutzpah”.

Jag vill fokusera på två fraser som är centrala för texten. Man säger att G-d är “rahum v’hanun”. Man kan höra att båda orden ges samma vokaler så som effektivt bildar ett kombinerat koncept. Rahum översätts som “barmhärtig” eller “medlidsam” och verkar komma från ordet rehem som innebär en “livmoder”, vilket tyder på den kärlek en mor känner för sitt ofödda barn. Det andra ordet Hanun betyder “nåd”. En akt av nåd är något man gör för varandra utan att förvänta sig något i gengäld. Det är ren generositet, altruistisk. De två orden bildar en slags kombinerad idé. De talar om en kärlek som är utan gränser eller inskränkningar, en kärlek utan villkor, en kärlek som svämmar över, en kärlek som inte förväntar sig något i gengäld. Det är en aspekt av G-ds kärlek.

Men andra meningen har en annan förståelse av G-ds kärlek. Åter med frasen “hesed ve’emet” kan du höra hur de har samma vokaler som tyder på att de är bundna till varandra. Hesed är ett ord som inte kan översättas till svenska. Den svenska bibelöversättningen har en kombinerad form av “nåd” i ett försök att förklara det. De flesta översättningar talar om “nåd”. I huvudsak innebär det den kärlek som finns inom ett “förbund”. Ett förbund är ett kontrakt, men då ett kontrakt är ett rent juridiskt dokument, innehåller ett förbund även tanken och idén om att det finns ett band av kärlek och lojalitet mellan de två parterna.

Det andra ordet är mer bekant – emet, som vi känner som “sanning”. Det kommer från den hebreiska roten amen, mycket bekant från våra G-dstjänster, vilket innebär att något är “fast”, pålitligt. Det bibliska begreppet om “sanning” är inte en abstrakt fråga, utan snarare något baserat på erfarenhet, något som vi kan ha “förtroende” för och lita på.

Om vi sätter dessa två ord tillsammans utgör de en speciell kombination och betyder något i stil med “trogen kärlek”, lojalitet. Det är kärleken som finns mellan partner som har ingått en förpliktelse med varandra. 

I vår text riktar orden en grundläggande religiös fråga. Hur kan en G-d som är “osynlig”, allsmäktig, skaparen av allt, ingå i en relation med begränsade människor? Svaret är med ett förbund. G-d, så att säga, begränsar sig Själv för att ingå ett juridiskt avtal med människor. Men för att detta ska kunna ske, måste båda parter betala ett pris. Kärleken i ett förbund innebär att det finns villkor. Båda parter måste leva upp till sitt ansvar till varandra som i alla andra juridiskt bindande avtal – och det finns sanktioner och straff för att bryta förbundet.

Så om vi ser på denna extraordinära mening innehåller den en komplex religiös idé. G-ds kärlek är rahum v’hanun, obegränsad, gränslös, generös, överflödande. Men på samma gång är den hesed ve’emet, limiterad, avgränsad, villkorlig, på grund av det förbund G-d gör med människor.

Det var därför profeterna kunde angripa Israel för att bryta förbundet – för att utnyttja de fattiga, eller för att vända sig till andra G-dar. Och om de gjorde det skulle de straffas – med exil från landet. Men eftersom G-ds kärlek var också rahum v’hanun, gränslös, generös, fanns det alltid en chans att förhållandet kan återställas. G-d och det judiska folket kunde hitta varandra igen.

På Jom Kippur upprepar vi denna text om och om igen eftersom vi litar på den för att återställa våra relationer med G-d. Denna upprepning hänger samman med vårt samtal med G-d denna dag. I detta avseende innebar det förmodligen mycket mer för tidigare generationer som kände sig närmare G-d. De hade också en större känsla av synd. De tänkte förmodligen mindre på sina individuella jag och mera som ett kollektiv, Israels folk i exil. Att kalla på G-ds kärlek i alla dess aspekter var ett hopp som de hade.

Idag i vår sekulariserade värld är vi mer individualistiska och självständiga, och mer skeptiska till huruvida dessa böner gör en skillnad. I själva verket finns det några som hävdar att under det senaste århundradet var det inte det judiska folket som bröt förbundet, men G-d, som övergav oss vid en tid då vårt behov var som störst. På grundval av hesed ve’emet, är det G-d som bröt det. Så om judarna fortfarande litar på G-d, om vi fortfarande identifierar oss som judar, om vi fortfarande ber, är det därför vi är rahum v’hanun, vår är den kärlek som är översvallande och obegränsad. Trots allt vi har upplevt, är vi de som är lojala.

Vi säger att G-d är “ha-Rahaman”, den Allbarmhärtige. Men vår tradition kallar det judiska folket rahmanim b’nei rahmanim, barmhärtiga människor, avkomman av barmhärtiga människor.

Vad betyder denna text för oss personligen? Den talar om kärlek. Och det är ett ämne som vi inte diskuterar så ofta i judiska kretsar. Vi tenderar att tro att de kristna har monopol på ämnet. Men här är kärlek i hjärtat av vår tradition, på denna dag som står i centrum av det judiska året.

Vad är den kärlek som är rahum v’hanun utan gränser? Det är den kärlek vi har för våra barn och speciella vänner. Vi gläds över deras prestationer, vi accepterar deras misslyckanden och misstag. Vi förlåter dem alltid, även när vi är sårade av vad de gör. Vad är kärlek som är hesed ve’emet? Det är kärleken som finns inom ett äktenskap, en kärlek som stöds av ett förbund av ömsesidigt ansvar, av plikt, lojalitet. Liksom förbundet med G-d finns det villkor. Vi sätter gränser för vår frihet till förmån för relationen och vad vi bygger tillsammans. I goda tider är det tillräckligt för rahum v’hanun, för enkel kärlek, för att upprätthålla relationen. I svåra tider behöver vi styrkan i förbundet för att hålla relationen tillsammans. Den kärlek som upprätthålls under årens lopp, den är hesed ve’emet.

Jom Kippur handlar om återställande och läkning av brutna relationer. Varje gång vi upprepar versen Adonai adonai el rahum v’hanun påminner vi oss själva om den kärlek som ligger till grund för alla våra relationer. Den säger oss att hur mycket skada vi än kan göra med varandra, är det möjligt att reparera den. Versen är en uppmaning att börja om på nytt.

Inom det kommande året kan vi manövrera våra liv inom parametrarna för hesed ve’emet, med trohet och lojalitet, göra vår plikt till varandra och till G-d. Och må vi alla bli rörda av erfarenheterna från rahum v’hanun, den kärlek som kommer från G-d, kärleken som finns bland människor, den kärlek som alltid förlåter, den kärlek som inte frågar efter något tillbaka.

Harahaman hu yevarech otanu v’et kol asher Lanu, kol yisrael v’khol yoshvei Tevel. Må den Allbarmhärtige välsigna oss och alla som tillhör oss, hela familjen av Israel och alla som lever i denna värld.

Tom Shulevitz – טום שולביץ