Idag, är det Yom Kippur, Försoningsdagen, som började igår kväll och håller på till fram i kväll. Liksom profeten Jonas vill man ibland springa ifrån sitt uppdrag, sitt kall, att göra det som är Guds vilja. Man vill bara gömma sig, undan allt ansvar. Och hur ska man hitta tillbaka när man ångrar sig? Det är omöjligt att vända tillbaka när jag samtidigt springer min väg. Så hur ska jag närma mig en total omvändelse? Genom att springa bort från ropen att jag skall bryta gamla vanor, granska mig själv, vakna till mitt bättre jag? Jag kanske tror att jag skulle vilja göra en del av detta, men så snart jag börjar tänka på det, kommer rädslan att stiga in i mitt liv. Den brittiske statsmannen från 1700-talet Edmund Burke, sade: “Rädsla är den mest effektiva känsla som berövar oss handling och tankegång.” Sådan rädsla minskar vår handlingsfrihet. Men den här helgdagen Försoningsdagen, Yom Kippur, handlar helt och hållet om att åstadkomma något – att göra något för att förändra och förbättra mig själv.
Det är i själva verket emunah – tillit och tro, som tillåter mig att säga, som vi sjunger i sången Adon Olam, ”Adonai Li, lo Ira” Gud är nära mig, jag fruktar inte. Den största rädsla är att inte ha någon Gud, att vara alldeles ensam. Snarare söker jag insikt i en mening som är större än mig själv och med en förväntan på det goda. Den polskfödde amerikanske rabbinen och teologen Abraham Joshua Heschel skulle säga att detta är definitionen av att vara “religiös”. En återgång till vördnad, till aktning, är den första förutsättningen för en vändning mot visdom, mot förändring, mot ånger.
I den dagliga morgonbönen som vi ber på vardagar finns två korta böner som handlar om omvändelse och förlåtelse. När jag ber dessa böner blir jag alltid medveten om att jag ständigt behöver bli påmind om att vända tillbaka, till det riktiga, till det sanna och att jag alltid är i behov av att be om tillgift för saker som jag medvetet, eller omedvetet, gjort. Dessa två korta böner ger mig styrka och påminnelse, men även emunah, tillit, tro och förtröstan så att jag slipper springa ifrån min rädsla.
Förlåt oss Fader för våra synder, tillgiv oss vår Konung för vi har felat. Ja, du tillgiver och förlåter. Lovprisad vare du Evige, du nådige, som skänker riklig förlåtelse, du är stor och mäktig i att förlåta.
När vi inleder den allra sista delen av Yom Kippur, Försoningsdagen, har det börjat bli kväll och det är dags att avsluta innan grindarna stänger. Denna del inleds med en bön som man sjunger taktfast tillsammans. Bönen har ett omkväde: El nora alila, Vördnadsbjudande Gud som gör under, El nora alila, Vördnadsbjudande Gud som gör under, hamtze lanu m’chila, hjälp oss att finna förlåtelse, bish’at han’ilah, vid denna tid för stängning. Det är alltså sista chansen att finna förlåtelse och bli inskriven i Livets Bok innan portarna stängs. Jag känner alltid att en viss dramatik och frenesi kommer till uttryck i denna ”slutspurt” efter en hel dag av böner om förlåtelse och tillgivande och fastande. Det är som en uppförsbacke man måste lägga ner lite energi och vilja på. Melodin hjälper givetvis till. Lyssna här.
Musik: El nora alila/Eyal Bitton
(Inledningen av sista delen av Yom Kippur sent på kvällen.)
POETRY & SPIRIT 